Extra hjärtslag: känna hjärtslagen i hela kroppen
Hjärtrusning orsak
Ge en gåva Hjärtrytmrubbningar Avvikelser i hjärtats rytm är vanliga. De beror på fel i hjärtats elektriska impulsbildning eller impulsfortledning och kallas med ett sammanfattande namn hjärtrytmrubbningar eller arytmier. Den vanligaste betydelsefulla hjärtrytmrubbningen är förmaksflimmer. Symtom hjärtrytmrubbningar Hjärtrytmrubbningar kan i vissa fall vara helt symtomfria, men även ge så svåra symtom att hela livsföringen förändras. I värsta fall kan man förlora medvetandet och hjärtats pumpfunktion upphöra. Symtom vid takykardi Symtomen vid takykardi beror på hur fort hjärtat slår, om hjärtat är friskt i övrigt och personens allmänna kondition. Det vanligaste symtomet hos i övrigt friska patienter med takykardi är hjärtklappning. Förekommer andfåddhet, tryck över bröstet eller yrsel och kanske svimning tyder det på att takykardin är mycket snabb eller att det samtidigt kan finnas en annan hjärtsjukdom. Symtom vid bradykardi Hos personer med bradykardi kan långsam puls hos en del uppträda mera konstant och ge besvär som trötthet, nedsatt prestationsförmåga, frusenhetskänsla och kanske yrsel.
Extra hjärtslag:
Hjärtrytmrubbningar
Hjärtrytmrubbningar Vad är hjärtrytmrubbningar? Vid en rytmrubbning avviker hjärtslagen från de normala och kommer någon annanstans ifrån än från sinusnoden som normalt reglerar slagen. Rytmrubbningen visar sig som en avvikande hjärtrytm. Hur känner man igen en rytmrubbning? De vanligaste rytmrubbningarna är extraslag. Alla människor drabbas av extraslag, men vi upplever dem på lite olika sätt. Vissa känner av extraslagen som ett fladdrande eller flimrande eller som att hjärtat slår volt. Andra i sin tur känner att andningen stockar sig eller att hjärtat hoppar över slag. Å andra sidan märker vissa inte ens av hjärtats extraslag. Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen hos vuxna. Då är pulsen mycket oregelbunden och växlar kraftigt. Det viktigaste vid identifieringen av rytmrubbningar är att lära sig hur man känner av sin egen puls. Pulsen bör vara regelbunden och jämn. Man måste dock komma ihåg att en normal puls kan variera och att benägenheten att drabbas av rytmrubbningar ökar med åldern.
Hjärtklappning när jag ligger ner
Huvudbudskap Summary in English Ventrikulära extraslag VES är vanliga och förekommer hos patienter med eller utan strukturell hjärtsjukdom. Deras prognostiska betydelse är kopplad till eventuell underliggande hjärtsjukdom. Prognosen är god i frånvaro av strukturell hjärtsjukdom. Vid förekomst av kardiell påverkan eller symtom föreligger indikation för behandling med läkemedel eller kateterablation. För det stora flertalet gäller exspektans med information om en i regel god prognos. Ventrikulära extraslag VES är vanligt förekommande i befolkningen och innebär att hjärtats kammarmuskulatur aktiveras tidigare än nästa förväntade sinusutlösta slag. VES har hos många patienter ingen klinisk betydelse, men en del utvecklar nedsatt vänsterkammarfunktion redan vid låg VES-förekomst. De senaste åren har ökad kunskap om extraslagens ursprung bland annat genom EKG och ablationshjälpmedel till exempel intrakardiellt ultraljud ökat lyckandefrekvensen, vilket gör ablationsingrepp till ett attraktivt behandlingsalternativ som alternativ till antiarytmika.
Utredning och behandling av ventrikulära extraslag
Medel vid intestinala inflammationer. Aminosalicylsyra och liknande medel. Indikation: Depotgranulat: För behandling av akuta skov av ulcerös kolit och för underhållsbehandling vid remission. Rektalskum: Behandling av aktiv, mild ulcerös kolit i tjocktarmen colon sigmoideum och rektum. Suppositorier: Behandling av akut lindrig till måttlig ulcerös kolit som begränsas till rektum ulcerös proktit. Kontraindikationer: Överkänslighet mot salicylater eller något hjälpämne,gravt nedsatt lever- eller njurfunktion. Astmatiker ska behandlas med Salofalk rektalskum med försiktighet eftersom skummet innehåller sulfit som kan orsaka överkänslighetsreaktioner. Varningar och försiktighet: Kontroll av blodprover differentierad blodstatus; leverfunktionstester såsom ALAT eller ASAT; serumkreatinin och urinstatus urinstickor ska utföras före och under behandlingen, enligt behandlande läkares bedömning. Som en riktlinje rekommenderas uppföljningstester 14 dagar efter behandlingens början och därefter ytterligare 2 eller 3 tester med 4 veckors intervall.