Anatomi bröstkorg muskler: kroppens anatomi muskler
Från Wikipedia Pectoralis major Stora bröstmuskeln eller musculus pectoralis major är den största muskeln på överkroppens framsida. Muskeln är trekantig, med spetsen av triangeln på överarmen, och basen mitt på bröstet. Den fäster i ena änden på en mycket stor yta i centrum av bröstkorgen och den andra änden i överarmens framsida. Fästet på armen är placerat under deltoideusmuskeln på axeln. Den stora bröstmuskeln tar bland annat hand om armens rörelse framåt i det horisontella planet. Denna muskel ingår i gruppen inåtroterande muskler, tillsammans med m usculus latissimus dorsi. Till skillnad från m. När det gäller idrott finns det ett antal sporter som utnyttjar, eller kan dra nytta av, väl utvecklade bröstmuskler, och i denna grupp ingår bland annat boxning , brottning , simning , tennis , golf , parkour och bordtennis. En bra styrka rörande armens rotation utifrån och in kan behövas i många situationer, inte bara inom idrotten utan även i det vardagliga livet.
Anatomi bröstkorg muskler:
Träna anatomi med anatomiska modeller från Swemed. Klicka här! Skelettets uppbyggnad Skelettet består av ben, och benet i sin tur består av benvävnad och vissa mjukdelar. Benvävnaden består av olika celler och en bensubstans, och är en levande vävnad som under hela livet byggs upp och bryts ner beroende på det aktuella behovet. Benvävnad och bensubstans Det finns två typer av benvävnad, kompakt och spongiös benvävnad. Den kompakta benvävnaden även kallat kortikal benvävnad finns på ytan av benet och är packad väldigt tätt. Denna är porös och kan liknas vid en tvättsvamp i strukturen. Det är i den spongiösa benvävnaden som benmärgen ligger. Benvävnadens celler finns i tre typer: Osteoblaster - producerar bensubstansen Osteocyter - bildas av osteoblaster och underhåller bensubstansen Osteoklaster - bryter ned bensubstansen Osteocyterna ligger inneslutna i bensubstansen, medan osteoblaster och osteoklaster ligger på benets yta. Men vad består bensubstansen av?
Utbuktande bröstkorg
För thorax hos leddjur, se mellankropp. För studentföreningen, se Medicinarklubben Thorax. Människans bröstkorg. Illustration: Gray's Anatomy, Bröstkorgen latin: thorax är den del av människans skelett som omger hjärtat och lungorna. Den utgörs av bröstkorgsdelen av ryggraden vertebrae thoracicae , bröstryggskotorna , tolv par revben costae , revbensbrosk cartilago costalis och bröstbenet sternum. Bröstkorgens form och ben [ redigera redigera wikitext ] Genom revbensbrosken kan bröstkorgen lyftas och sänkas vid andning. Bröstkorgen avgränsas upptill av nyckelbenen , den översta delen av bröstbenet, incisura jugularis , som utgör halsgropen, samt den översta bröstryggskotan. Bröstbenet utgör den främre delen av bröstkorgen och fungerar som fästpunkt för revbenen. Den övre öppningen i bröstkorgen, som leder upp mot halsen, kallas apertura thoracis superior. Bröstkorgens nedre öppning, apertura thoracis inferior , är betydligt vidare än den övre och täcks helt av diafragman , en viktig muskel som skiljer bröstkorgen från bukhålan och spelar en avgörande roll för andningen.
Lär dig kroppens muskler
Scapula — Skulderblad Visa alla skelettdelar Scapula, skulderbladet, är ett platt och trekantigt ben. Det täcker den bakre delen av bröstkorgen mellan costae Scapula har en trekantig kropp corpus scapulae och tre utskott: spina scapulae, acromion och processus coracoideus. Scapula är fästespunkt för många muskler och har många viktigt delar att känna till. Corpus scapulae har tre kanter, en medial, en lateral och en superior. Detta innebär då även att corpus har tre hörn, ett superiort, ett inferiort och ett lateralt. Scapulae har två ytor, en ventralyta och en dorsalyta. Den mediala kanten, margo medialis scapulae, är tunn och lätt konvex. Här fäster bland annat m. Den laterala kanten, margo lateralis scapulae, är tjockare. Den superiora kanten, margo superior scapulae, är kort och tunn. Det superiora hörnet, angulus superior scapulae, är trubbigt och tunt och här fäster m. Det inferiora hörnet, angulus inferior scapulae, är mer spetsigt och tjockt och syns ofta tydligt vid vissa ställningar av armen, t.